sep 232009
 

Jag fick häromdagen höra ett tal om hur allvarlig lågkonjunkturen är, att vi är långt ifrån botten och att företag förbereder sig bäst genom att dra ner på investeringar och personal. Ja, för de som har den inställningen kan säkerligen farhågorna besannas. Jag kan inte låta bli att tänka på historien om korvgubben. Många har hört den, men den tål att upprepas:

Det var en gång en man som bodde vid en väg och sålde varm korv. Han hörde illa och hade därför ingen radio, dessutom läste han aldrig tidningar. Däremot var han duktig på att sälja korv och kunde erbjuda god korv som var omtyckt av många. Han hade stora skyltar vid landsvägen och brukade ibland åka in till marknaden och sälja korv på stadens torg.

Verksamheten gick bra och han köpte fler korvar från slaktaren och mer bröd från bagaren. Han beställde en större spis till korvståndet och sålde ännu mer korv.
Så småningom behövde han extra hjälp och en tillfällig lösning kallades därför hans son hem från universitetet.

När sonen kom hem blev han orolig för sin fars okunskap och sa:
Har du inte hört om lågkonjunkturen. Vi är på väg mot en depression, det är kris i Asien och den sprider sig hit. Det kommer att bli hårda tider.

Fadern tänkte då att sonen förmodligen hade rätt, eftersom sonen lyssnade på radio och läste tidningar. Dessutom studerade han ju vid universitetet.

Mannen beslutade då att avbeställa spisen, sluta åka till marknaden och brydde sig inte om att ta traktorn ända ner till stora landsvägen med skyltarna. Han berättade för sina kunder att det var dåliga tider på väg och han köpte allt färre korvar från slaktaren.

När ett år hade gått var korvförsäljningen nästan nere på noll.
Då klappade mannen sin son på axeln och sa:
Du hade rätt min pojke, nog är det en svår depression alltid. Det är ingen tvekan om det.

Jag hoppas inte du har plockat in skyltarna?

Skrivet av Fredrik Moberg